top of page

En unik röding, en unik fluga... eller Tv-inspelning i Lappland...

Updated: Apr 26, 2021


(Hittade lite pappersbilder från en av mina tv-inspelningar som jag helt sonika fotograferade av (med lite blänk) följande skrift blev resultatet... en riktig fiskehistoria daterad 2004, en av mina häftigaste fjällupplevelser någonting med tanke på vad som hände... väl bekomme....)


RÖDINGFLUGFISKE I LAPPLAND...


Rotorbladen skar ljudligt i den djupblå himlen, den blodröda helikopterkroppen gungade intensivare i takt med att hastigheten på den trebladade lyftanordningen ökade. Med vinden rivandes i videbuskarna och med ett öronbedövande dån lättade flygfarkosten och försvann i horisonten. Under ett par sekunder var tystnaden total, sedan kom myggorna. Det var dags för TV inspelning i Lappland.


Vi blir lämnade. TV inspelning på hemlig ort i Lappland...


Sommarsolen dippade försiktigt bakom det gröngråa bergets topp innan den, med en lov, satte sjuts mot himlens tak igen. Den natten sov jag djupt i det stekheta tältet. En och en halv veckas filminspelning i orörd fjällnatur, med 30 gradeig värme och mygg, hade bokstavligen sugit kraften ur min kropp. Jag drömde om mötet, tre dagar tidigare, med fiskelegenden Gunnar Westrin. Han visade oss hur man fångar harr i Tjounajokk. Jag drömde om hur det var när jag, efter dagens inspelning, fick fiska med Gunnar i det rena fjällvattnet. Flugfisket i Tjounajokk var som att fritt få flirta i ett nunnekloster, ett 40-tal av strömmarnas dam föll lätt för mina streaking caddies och europea 12:or. Drömmen tog ny fart och jag befann mig i de två senaste dagarnas inspelning där vi letat efter och funnit fiskarnas Greta Garbo, den mytomspunna rödingen. Jag fiskade med naturfotografen Leif Milling. Han visade oss "Millings lilla pärla", en liten tjärn där han för knappt 10 år sedan tog sin rekordöring på 2.3 kg.


Kl. 04.20, solen högt på himmelen trots den nattliga timmen... Röding på kroken i "Millings lilla pärla"... Detta drömmer jag om...


Med ett ryck, sjöblöt av svett vaknade jag. Jag satte mig yrvaket upp och såg mig omkring i Hillebergtältet. Wiliam, programledaren för vårat tv program, låg inte på sin sovplats. Det slog mig att jag var ledig. Tv inspelningen var avslutad och denna dag var ämnad åt fria aktiviteter. Jag kännde hur ett leende kom krypande över ansiktet. Jag analyserade situationen, det var vindstilla, inget slitande i absider eller tältlinor, inget regn som slog mot tältduken. Det ända ljud som hördes var myggarmadorna som patrullerade runt tältet. En svettdroppe föll från min näsa och träffade handens ovansida. Solens strålar stekte på tältduken, där av svetten. Ett lyckorus spred sig i min kropp. Jag drog upp myggnätets och nylontygets dragkedjor. Ute sken solen från en djupblå himmel. Leif, som den sanne fiskare han är, satt redan och fiskade vid tjärnen. Där satt även William med sitt spö i handen. Natten innan, när vi filmade, kokade tjärnen som en rödingsoppa av vakringar och ett flertal kilofiskar fångades. Nu var tjärnen helt stilla och det väntades på vak. Den enda som fortfarande sov var vår fotograf Sebastian och det hördes, det kapades stockar med bandsåg i tältet bredvid. Den mannen kan snarka. Jag behövde få möjlighet att rensa min hjärna från tankar och njuta av den totala stillhet som fjället erbjöd.


Sovplats...


Alla vakna utom fotografen i det röda tältet.


Härlig tältplats med "lilla pärlan" i förgrunden


Översiktsbild lägret... tälten vid tjärnen.


Jag drog på mig vadarbyxorna, tog mitt spö, min ryggsäck och knallade iväg ner mot den stora jokken som låg en bit nedanför våran tältplats. När jag gått ett tiotal meter ropade Leif efter mig.

”Jåkke, (som han envisades med att kalla mig) all fisk blir matfisk idag, vi har nästan ingen mat kvar och ni skall vara borta i ytterligare tre dagar.”

Man blir hungrig och trött av att bära runt på kamerautrustning på fjället och vårt torfoder skulle räcka precis om vi blev inregnade på nästa ställe.

Jag fortsatte att vandra ner mot jokken. Framför mig låg landskapet utlagd i sin skönaste skrud. Gröngrå videdjungel avskuren av glittrande små tjärnar som jag tidigare hade sett från vår upphöjda lägerplats. Den magiska natten då millings tjärn kokade såg jag vak även på dessa små tjärnars vattenspeglar. Jag la snabbt ut en liten Européa 12 och fick napp direkt. Det var en liten fisk som högg, men efter ett par sprattlande ytliga hopp släppte den vid videkanten. Jag studerade tjärnarna en stund men kunde konstatera att de endast inneöll småfisk. Jag bestämde mig för en ny strategi. Under rödingnatten när vi filmade hade jag fångat upp några fragment ur en berättelse. Det visade sig att samen Lennart, dagen innan, dragit tre fina rödingar vid utloppet av den stora jokken. De pratade om att för vårat team var det för långt att gå. Jag bestämde mig för att det var precis dit jag skulle ta mig, med en gång.