top of page

Rauka vägen, fnissade han...

Ett microäventyr på Gotland för hela familjen.


Ett mycket speciellt äventyr gick av stapeln för mig och min familj när vi relativt nybakade föräldrar med nr 2 påväg.

Vi tog oss ut till Ljugarn på sydöstra Gotland. Därifrån vandrade vi ut till Folhammars Naturreservat (Fantastiska raukar). Jag uppskattar verkligen att det finns äventyr som man kan göra tillsammans trots att ett barn sover i en barnvagn och att en höggravid fru vaggar fram... Njutningen var total för alla parter... Vi valde olika sätt att ta oss till raukområdet... Jag i skogen, Charlotte lite långsammare längst en grusväg...


Charlotte plockar smultron på väg ut till Äventyrsområdet...

När jag gick längst de vindpinade martallarna mot Naturreservatet Folhammar, på Gotland, frågade jag en person som jag mötte om vägen till raukarna. - Vart skall jag gå? Han svarade. - Raka vägen! - Rauka vägen måste det ju heta, tänkte jag och fnissade lite fjantigt...


Rauka vägen gick genom tallarna längst med havet..

Termometern visade 32 grader och varje steg gav svettpärlor på hjässan. Havet, som vätte mot öst svalkade något, vattenflaskan åkte in och ut ur munnen med jämna mellanrum. Det doftade utland. Varm fuktig martall eller enbuske luktar lite som Italien. Dofterna smekte mina luktorgan, en varm känsla spred sig genom kroppen. Det var härligt att vandra längst Gotlands östra strandlinje. Det öppnade sig en glänta ut mot havet. Jag häpnade över den vidunderliga utsikten. En bris slog mot min kropp, den var varm, även den som i utlandet... - Vilken märklig sommar vi hade, tänkte jag och vek av ner mot havet. Stenstranden låg i en lång böj. Otroligt vilket vackert ställe.


En glänta ner mot stranden..


Vilken strand sen... Runda fina sandstenar slipade av vågorna...

Efter en lång stunds stilla njutning satte jag av vidare mot Naturresevatets utvalda sevärdighet. En skylt gjorde gällande att naturreservatet började där, jag gick fram och läste vad som stod. Skylten förklarade områdets uppkomst. Lite enkelt kan beskrivas: När inlandsisen smälte försvann en enorm tyngd från landmassan som låg under vatten, Gotland liksom poppade upp ur havet. Raukarna är egentligen ett gammalt korallrev från tiden när klimatet kring Gotland var tropiskt. Revet skydade landmassan från att slipas ner...


Tydlig beskrivning av Gotlands uppkomst...

Det var inte långt kvar att gå från skylten till raukarna och snart var jag framme. Åter igen blev jag stående. Raukarna reste sig upp i luften i de mest varierade former. Jag kände mig som en upptäcktresande som för första gången hittade ett nytt land. Illa kvickt blev jag varse att så inte var fallet. Bakom mig hörde jag en välbekant röst.. - Jocke, här är jag! Charlotte hade redan hunnit i kapp mig med barnvagn och bäbismage. Jag skrattade åt mina äventyrsfantasier och log mot henne. Hon var så söt där hon vankade fram.


Raukområdet Folhammar...


Charlotte, Maja i barnvagn och lilla bebben kommer ikapp...

Vi mötes upp vid raukarna. Charlotte (min lilla äventyrerska) parkerade barnvagnen och klättrade förvånansvärt vigt upp på en rauk. Hon jublade. - Havet, ropade hon, jag älskar havet... - Jag vill ta en bild av dig och magen, sa jag.  - Absolut, svarade hon och drog upp tröjan. (När vi väntade Maja tog jag en bild av Magen i Tyresta Naturreservat bland vridna tallar)