Den här tråden dedikeras er som vill ta steget men inte vågar. Kanske funderar du över att vandra för första gången, kanske ta en tur på fjället ensam eller att göra din första ensamnatt i ett tält men tycker att steget känns stort, näst intill oövervinnerlig, detta är helt okej.
Är du rädd för något inom vandring, äventyr eller lägerliv?
Skriv vad som oroar dig i en kommentar nedan så försöker vi bena ut hur du kan komma över detta?
Dvs. Vad skulle du vilja kunna göra? Tälta ensam, vandra själv...??
Vad är din målbild?
OBS, Inga frågor är för små!!!
Du bestämmer vilken rädsla som är din, ingen annan. För klart är att kommentarer som "det är inte farlig, jag är aldrig rädd" kommer att dyka upp, men kommentarer som dessa är helt felaktiga, alla är vi oroliga över något, det är ett mänskligt drag. Rädslan har fått människan att överleva i hundratusentals år. Våra ögon är till exempel inte skapta för mörker, därför slår andra sinnen på för att vi som urtidsmänniska skulle kunna urskilja faror, även i mörker. Mitt första och starkaste råd blir helt enkelt att strunta i kommentarer från personer som förminskar din känsla, dessa finns men är ingen du behöver bry dig om.
Nedan Har jag lagt in ett par bilder för att beskriva min resa från SVÄRTA till GLÄDJE, bilder ur min resa från total panik pga. utmattningsdepression till att njuta livet fullt ut. Denna resa resulterade i ett häfte med 24 texter av mig, illustrerade av en briljant dåtida Arbetskamrat Jenny Bark. Dessa bilder kommer jag att dela med mig av.
Vandringar blev min återresa mot välmående och mening, Lugnet infann sig i naturen.
Är du nyfiken på att få hela textsamlingen kommer jag att dela med mig av den i PDF form, framöver.
Ps, Viktigt att berätta att jag är inte en utbildad psykolog utan går in i detta som människa som drabbats och kommit tillbaka från svår ångest och utmattning år 2002.
Kognitiv beteendeförändring fungerade fantastiskt för mig, men om du känner minsta oro för dit eget välmående bör du konsultera en specialist snarare än att följa råden här i forumet. DS.
Här för vi diskussionerna så har vi koll på vilka som kan läsa och ta del. Tror att detta kan kännas tryggare än att vara på FB sidan.
Varma kramar
Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta.
Skriv här nedan era tankar, frågor om rädsla. Har ni gjort resan, tagit steget, berätta om hur ni gjorde.
Hej Christina,
PDF kommer så fort jag har satt ihop den, men
jag vill börja med att dela en länk till en norsk psykolog/friluftskvinna som i 1 timmes sändning går igenom problematiken med RÄDSLA, och hur du kan bli av med denna. Detta börjar ca 20 minuter in men mitt tips är att titta från början👌
Bifogar länk till dig redan nu. Sätt dig i lugn och ro och lyssna, va stolt över din rädsla, den har räddat människan i hundratusentals år💕🙏🍀
💕låt alltid hjärtat vara med i dina äventyr 💕 lycka till 🍀Outdoor_Jocke🍀 HÄR ÄR LÄNKEN: https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=260115561917398&id=123615394368776
Jag har två olika rädslor i två olika omgivningar. På fjället (typ jämtlandstriangeln) skulle jag våga tälta. Men där är jag rädd för att bli allvarligt sjuk och inte ha någon med mig som kan larma. hemmavid är jag inte rädd för att gå själv men för att tälta själv. Där handlar det om alla djuren. Framförallt viltsvin och kanske en varg som kommit på villovägar. Jag är även rädd för att utforska nya ställen då min rädsla för att gå vilse är extrem.
Jag tar gärna del av din PDF då jag själv just nu befinner mig i utmattningssyndrom för andra gången på 6 år. Det här med att man lär sig av sina misstag finns inte hos mig, tydligen.
Tack! Med vänlig hälsning, Christina
Tack Jocke för att du delar med dig. För mig blev vandringen på El Camino startskottet till mitt nya liv, som vandrare. Så här efteråt så förstår jag inte riktigt hur jag skapade det mod som krävdes . Jag skulle fylla 50 år och hade aldrig rest eller flugit ensam, än mindre vandrat, överhuvudtaget. Det blev en fantastisk tid.
Nu, när jag snart ska fylla 60 år, har jag köpt mitt första tält och tänker mig att försöka våga mig på detta projekt ensam. Det är minst lika skrämmande, kanske ännu mera. Så, all pepp och inspirerande läsning, både från dig och alla andra kanske kan hjälpa mig. Vad är det som skrämmer mig? Främmande ljud på natten som skrämmer mig från vettet...
Främmande människor som tränger sig på... Det känns lite futtigt när jag skriver ner det, ändå så jobbigt. Tack för ordet🤗
/Carina
Jag har ännu inte invigt min hängmatta men får utlopp för en del av äventyrs nerverna med husvagnen ute i skogen vid vägen slut eller bara vistas i skogens lugn.
Jag känner igen mig i texterna vid bilderna och i bilderna i sig. Jag har själv arbetat mig från depressionens mörka helvete till livets ljusa sida dom senaste åren, även jag skrev mycket texter under denna tid. Men det lugn jag saknade, den tystnaden jag behöver finner jag i naturen ofta stirrande in i en öppen eld med bara vinden och eldens knastrande som hörs. Jag hoppas vi snart kan träffas och finna gemenskap kring dessa eldar runt om i våra skogar.
Och rädd?!? Ja, det är jag nästan jämt det viktiga är att i sin egen takt övervinna sina rädslor och jag gör det gärna tillsammans med andra.
Är du rädd för något inom vandring, äventyr eller lägerliv?
skriv vad som oroar dig i en kommentar så försöker vi bena ut hur du kan komma över detta?
Dvs. Vad skulle du vilja kunna göra? Tälta ensam, vandra själv... vad är fin målbild? Inga frågor är för små!!!