Den här tråden dedikeras er som vill ta steget men inte vågar. Kanske funderar du över att vandra för första gången, kanske ta en tur på fjället ensam eller att göra din första ensamnatt i ett tält men tycker att steget känns stort, näst intill oövervinnerlig, detta är helt okej.
Är du rädd för något inom vandring, äventyr eller lägerliv?
Skriv vad som oroar dig i en kommentar nedan så försöker vi bena ut hur du kan komma över detta?
Dvs. Vad skulle du vilja kunna göra? Tälta ensam, vandra själv...??
Vad är din målbild?
OBS, Inga frågor är för små!!!
Du bestämmer vilken rädsla som är din, ingen annan. För klart är att kommentarer som "det är inte farlig, jag är aldrig rädd" kommer att dyka upp, men kommentarer som dessa är helt felaktiga, alla är vi oroliga över något, det är ett mänskligt drag. Rädslan har fått människan att överleva i hundratusentals år. Våra ögon är till exempel inte skapta för mörker, därför slår andra sinnen på för att vi som urtidsmänniska skulle kunna urskilja faror, även i mörker. Mitt första och starkaste råd blir helt enkelt att strunta i kommentarer från personer som förminskar din känsla, dessa finns men är ingen du behöver bry dig om.
Nedan Har jag lagt in ett par bilder för att beskriva min resa från SVÄRTA till GLÄDJE, bilder ur min resa från total panik pga. utmattningsdepression till att njuta livet fullt ut. Denna resa resulterade i ett häfte med 24 texter av mig, illustrerade av en briljant dåtida Arbetskamrat Jenny Bark. Dessa bilder kommer jag att dela med mig av.
Vandringar blev min återresa mot välmående och mening, Lugnet infann sig i naturen.
Är du nyfiken på att få hela textsamlingen kommer jag att dela med mig av den i PDF form, framöver.
Ps, Viktigt att berätta att jag är inte en utbildad psykolog utan går in i detta som människa som drabbats och kommit tillbaka från svår ångest och utmattning år 2002.
Kognitiv beteendeförändring fungerade fantastiskt för mig, men om du känner minsta oro för dit eget välmående bör du konsultera en specialist snarare än att följa råden här i forumet. DS.
Här för vi diskussionerna så har vi koll på vilka som kan läsa och ta del. Tror att detta kan kännas tryggare än att vara på FB sidan.
Varma kramar
Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta.
Skriv här nedan era tankar, frågor om rädsla. Har ni gjort resan, tagit steget, berätta om hur ni gjorde.