top of page

Svampplockning från kanadensare i Bergslagen.

Ett magiskt paddeläventyr på älvar i bergslagen.

Paddling värd sin vikt i guld

Jag vände på kanoten som oroväckande länge legat uppochner på sin plats i slänten nere vid älven. Det blottade "såret" i gräset visade tydligt formen efter en kanot av märket INKAS. Det märkliga är att varje gång jag vänder en kanot, eller båt för den delen, känns det som om ett odjur kommer att hoppa fram och attackera mig, bita mig i armen eller något. Kanske har en orm byggt bo under den eller en ilsken grävling... mina tankar skenar... Varje gång skrattar jag åt min vilda fantasi...


Iläggningsplats vid den strömmande ån.

Älvviken heter ett ställe som ligger i hjärtat av Bergslagen. Naturen är vidunderlig och berikar ens liv med all tänkbar typ av friluftsliv. Älvar och åar avlöser varandra och utgör ett fantastiskt rikt och varierat nätvärk av paddelbara upplevelser. Varje år ser jag till att göra en eller ett par turer här. Det kan vara en längre tur eller som den här kort men med ett unikt resultat.

Luften var hög och sval. Hösten och Bergslagen visade sig från sin bästa sida med solsken. Paddel + 2 st. extrapaddel, båtshake och ett tegelstensankare var lastat i kanoten. Med ett par knixiga rörelser sköt jag ut den i vattnet, den gungade fridfullt på ytan. Aktern ville dra sig utåt i det strömmande vattnet men jag höll emot. Med försiktiga steg klev jag bakåt i kanoten, satte mig ner och greppade paddeln. Med paddelbladet vinklat något ut från sidan, nedstucket i ån, gjorde strömmen jobbet. Den vinklade paddeln såg till att kanoten gled snett utåt i sidled. Det fungerade precis på samma sätt som ett roder. Med ett fast rakt paddeltag satte jag sedan av ned för ån.


Paddlar, tegelstensankare och båtshake... check...

Området bjuder väldigt varierade upplevelser. En gång kan man möta sjöfåglar för att kort därefter se gäddor som jagar abborre i åkanterna. Området borgar för möten med både bäver och tranor. Jag paddlade med små styrtag, kände åter den lilla upptäcktsresande krypa fram ur ryggmärgen och upp på axeln. Varje krök kändes som en ouptäckt kontinent. Efter som jag kvällen innan hört hur en bäverfamilj plaskade med sina stjärtar i älven ville jag titta till dess matplatser. Ån mynnar ut i en stor sjö och hundra meter öster om utloppet kommer en annan å ut. Jag paddlade dit och in i det utloppet. Denna gång bar det av uppströms. Strömen kämpade emot kanoten och farten bedarrade markant. Jag höll mig utan för djupfåran för att minska motståndet. Den här åfåran hade jag paddlat massvis med gånger tidigare men aldrig gett mig in i de blindfåror som låg på rad längst ån. Dessa blindfåror är kvarlevor av den tidigare åsträckningen innan ån själv valt att ta en ny väg. Med ordentliga, tysta paddeltag jobbade jag mig uppströms.

På väg uppströms. Blindfåra in til höger en bit fram.

Den första bävermatplatsen låg på högra sidan om ån bar ca 100 meter efter utloppet i sjön. Det var gott om skalade sälgkvistar på platsen, det var tydligt att där hade kalasat en bäver. När min blick sökte efter fler platser med spår av bäver glimmade det till i vattenkanten strax innan inloppet till en av blindfårorna. Som van svampplockare kände jag direkt en stöt som sköt genom kroppen... Jag satte av mot den gyllengula fläcken... När jag kom fram tog jag paddeln och med baksidan, d.v.s. handtaget, petade jag bort lite löv och mossa som delvis skymde hemligheten. Visst var det svamp jag hade nosat mig till, en kantarell. När jag tittade noggrannare såg jag ytterligare ett par svampar runt omkring. Det var en märklig känsla att sträcka sig över relingen för att snoppa av skatten. efter att ha barskrapat området puttade jag ut kanoten och tog ett par rejäla paddeltag. Jag passade på att kika in i blindfåran när jag passerade den. Jag häpnade. På en sekund hade jag vänt kanoten och var påväg in i blindfåran. Där längst en stor del av vattenkanten var marken gyllengul. Vilken syn.


Den lille rackaren som försökte gömma sig...


Gyllne vattenspegel...


Vilken grej... wow...

Efter att, lycklig, ha plockat slut på även denna skörd längst vattenkanten, la jag till och hoppade ur kajaken. Uppe ovan slänten var det ytterligare BINGO. Jag plockade både kantareller och Karl Johan innan jag hoppade i kanoten och fortsatte uppströms. Blicken var stadigt fäst på land. Metodiskt paddlade jag in i blindfåror vart efter de dök upp. Nästan alla fåror innehöll en liten skörd av svamp. Här och var gjorde jag små avstickare upp på land för att söka av området.


Då och då gjorde jag strandhugg för att söka av området