top of page

Nu är det dags, sannolikhetslära, det viktiga steget mot att hindra rädslan från att hämma dig.


Hur gör man för att räta ut bron, tänk om den rasar, vad är sannolikheten?


I veckan har jag försökt få loss tid för att komponera nästa blogginlägg i vår utmaning "våga ta steget", det är inte helt lätt. Jag vill att det ska vara matnyttig information som direkt kan få dig som tvivlar, tvekar på dig själv, att bara göra det, jag vet själv att "lull lull" runt ämnet inte var speciellt givande, pang på "dra av plåstret" var det som i slutändan fungerade. Mina små anteckningsblock är fyllda med insiktsfulla ord, texter och klokheter på HUR man gör, ord som formar en framtid i sin resa i nutid, nu skulle jag bara plocka bland dessa klokheter och skapa ett inlägg. Jag vet och känner att jag själv är ett bevis på att man kan förändras om man vill men hur formulerar man detta så att andra förstår?


HÄR NEDAN KAN DU FÅ REDA PÅ HUR BEARBETANDET AV DIN RÄDSLA KAN GÅ TILL OCH VAD DU BEHÖVER GÖRA!


Dessa böcker av klokskap som jag först nu ser är resan mot den jag har blivit från den jag var.


Sannolikhetslära

Sannolikheten att du kommer att läsa vidare i detta INLÄGG är överhängande. Efter som du redan kommit så här långt i texten vore det konstigt om du plötsligt slutade, förmodligen för att du är nyfiken på svaret om hur sannolikheten påverkar dig...

...sannolikheten är alltså stor att du fortsätter läsa!


Man säger ofta att Sannolikheten att skadas i en flygplansolycka är mycket mindre än att gå över en gata och bli skadad av en bil men varför är man räddare för att flyga?.


Ett fantastiskt positiv sidoresultat av att ha varit tvungen att gå igenom en sån omtumlande sak som panikångest och bearbeta denna, är att symptom som tidigare förlamat min hjärna i tankarna, har försvunnit. Ibland behöver man göra det jobbiga för att inse att det inte är jobbigt eller farligt. Sannorlikhetsteorin har varit den mest framgångsrika metoden för mig att komma över mina hinder för att våga ta steget. Hur stor sannolikhet är det egentligen att repet går av här jag klättrar, att jag blir attackerat av en varg eller ett vildsvin. Varför oroar jag mig mer för detta än för att gå över gatan som statistiskt sätt är förenat med högre dödlighet. hur stor är sannolikheten att bli huggen av en orm i Sverige, och hur stor procentsats dör av huggormsbett årligen?


Som en skänk från ovan kommenterade en medlem i en av våra grupper ett svar på en fråga om rädsla att vandra ensam, om djur, ljud ute på tur. Jag kontaktade personen, Bengt B Hanson, och fick tillåtelse att citera honom. Han slog huvudet på spiken när vi kommer till en av de absolut viktigaste frågorna i uppgiften att "Våga ta steget" nämligen, vad är sannolikheten?


Bengt B Hansons kloka summering:

"Allt handlar egentligen om riskbedömning. Vilka risker utsätter ni er för och om någon av riskerna inträffar vad är då konsekvenserna?


Vet ni, risk och konsekvens är det sedan ett jobb att försöka hantera respektive risk eller i alla fall de med störst konsekvens.


Är exempelvis vildsvin en risk med konsekvens att betarna kan skada er allvarligt vid ev attack.


Bedöm då hur sannolikt det är. Är konsekvensen hög vid attack men sannolikheten obefintlig behöver du inte hantera den ytterligare.

Är det stor sannolikhet och hög konsekvens för en vildsvinsattack så kan du välja att avstå tälta eller hantera risken på något annat sätt, exempelvis sova inhägnat, taktält på bilen, byta område, etc.

Vildsvinsattacker är ganska vanliga vid eftersöksjakt eller vid skadskjutning eller när en hund är på och retar dem.


Sannolikheten för en vanlig familj ska råka ut för något i tält på natten är väldigt låg. Vildsvin är skygga och kommer sannolikt vika undan så snart de hör, luktar eller ser er.


Men pågår det jakt i området så kanske ni hamnar ivägen för ett skadskjutet vildsvin. Väldigt låg sannolikhet men skulle kunna hända. Då är fortfarande inte ni orsaken men blir drabbade ändå.


En svår fråga som sagt. Många hanterar liknande problem just genom att analysera sannolikheter och konsekvens. Jämför flygolyckor. Konsekvens är skyhög men sannolikhet nästan obefintlig. Så därför flyger de flesta ändå och tar den risken helt enkelt.


Man måste ju leva också. Någonstans är vi ju trots allt människor/levande varelser. Vi är skapta för detta. Jag tror inte på att försöka undvika allt men man kan iaf göra en rimlig bedömning och utgå från den."


Tack, Bengt B Hanson, för denna insiktsfulla beskrivning.

Allt handlar egentligen om riskbedömning. Vilka risker utsätter ni er för och om någon av riskerna inträffar vad är då konsekvenserna? Detta på bilden kan ju beskrivas som en hög risk.


Sannolikheten, risken i denna aktivitet är inte förenat med så hög risk. © Hans Hedlund, Bontrax


I ett inlägg på i FB gruppen The Outdoor Four skrev jag följande tips,


Så över med 100 % fokus till hur vi gör för att "våga ta steget":

Jag skulle vilja börja med punkt 1. Ta små steg. Vi tenderar att titta på andra, ibland med en känsla av otillräcklighet. Speciellt om en följer en massa coola konton av äventyrare och influensers som tävlar om häftigast bild och tuffast äventyr. Jag som delvis jobbar med ämnet vet att en grym bild ofta är tillrättalagt i minsta detalj på dessa konton. Visste ni att man tar hoppbilder på skidor i pudersnö enklast genom att ställa sig på en liten kulle, gräver upp snö över skidorna som ett lite berg och sedan hoppar lite snett framåt, då yr det snö all världens väg och fotografen får en tuff bild... Allt är inte sant på bild... Så jämför dig inte med andra, om du är rädd för att tälta, börja med att slå upp tältet på dagen i trädgård eller väns trädgård, lägg ut liggunderlag och sovsäck och ta en middagslur, bara för att känna känslan. Vill du prova din sovsäck ensam en natt, lägg ett liggunderlag på balkongen och sov. Detta är även ett ypperligt sätt att testa sin utrustning i trygg miljö innan du kommer ut på plats. Detta leder osökt in på punkt 2.


2. Var trygg med dina saker. Om du ska ut på en första tälttur och känner en liten oro för detta (vilket är fullt normalt när man testar något för första gången.) är det viktigt att du minimerar saker som kan gå fel kan gå på annat sätt än du tänkt dig. Genom att öva med ditt tält, di sovsäck osv. hemma, med andra, sovsäck i kyla osv. tar du bort mycket av det som kan eskalera i tokiga tankar väl ute på plats. Gå också igenom scenarion som skulle kunna behöva göras och ta med dig lite extra utrusning för detta. (Vad gör jag om en tältlina går av, en tältpinne bryts, hur kontaktar jag via mobil och lämnar ut gps plats där jag befinner mig.


3. Säkerhet. I Sverige finns det mobilteckning i nästan alla delar av vårt avlånga land annat det innebär att din telefon kan skicka sin exakta position till räddningstjänst eller till en anhörig. Med en värmekamera i en helikopter hittas du inom kort. Har du med dig en ficklampa med blinkfunktion räcker dessa länge du och syns från luften på kilometers avstånd. Så släpp tanken på att gå vilse är farligt, de hittar dig.


4. Utmana rädslan. En ack så viktig punkt. Kommer obehag och rädsla, vänd inte om, utmana rädslan, det är enda sättet att bli av med obehaget. Om du alltid vänder om, ger upp kommer kroppen att tolka detta som rätt sätt att göra och det blir tuffare och tuffare att vända på detta beteende. Detta är sättet man behandlar torgskräck och fobier, det kallas Kognitiv behandling. Läs på om detta om du vill lära dig hur kroppen reagerar på olika saker.

Tänker att detta får räcka för detta tillfälle. Kom också ihåg att oavsett hur det går när du provar någon av dessa saker ovan får du inte vara taskig mot dig själv. Var snäll, kaja att det gick site sådär men att du bestämmer dig för att vara på det igen snart. Om du är ärlig och kan lita på dig själv kommer du att pröva igen inom kort.


Genom att utmana rädslan, minimera risken (tex. göra saker med en kunnig vän) förstår hjärnan och själen att det inte är så farligt som du målat upp och du kan bryta sig fri från dina tvivel.


Bilderna nedan listar tre händelser med liten risk av olika anledningar.

Jag och min vän Tobias paddlar Kaitumälvens forsar med pontoner ensamma under ett par dagar, jag utbildad inom friluftsliv, med fördjupning i forspaddling, Ett äventyr där min kunskap gör att detta inte är förenat med stor fara för Tobias då jag kan läsa forsar..


Jag och min vän Hans Hedlund (han utbildad fjälljägare) vandrar på fjället, med andra ord inte så hög risk.


Jag, på kalfjället, helt ensam med öringarna kl. 01.30 (midnattssol). Riskbedömning liten, då Hasse sover i ett tält 1 km bort, mobiltäckning finns!


Jag förstår givetvis att det är jobbigt när det känns att det inte går, jag har också känt så men det går faktiskt, jag lovar.


STORT lycka till och jag tycker att ni är fantastiska.

Om ni inte följer Facebook-sidan The Outdoor Four än rekommenderar jag det, då ser ni när nya inlägg dyker upp och får även en notice när LIVE sändningar startar.


NI SKA BARA VETA HUR GLAD JAG BLIR NÄR NI KOMMENTERAR INLÄGGEN, DET VÄRMER LÅNGT NER I RYGGMÄRGEN.


Ni får också gärna skapa en medlemsprofil här på sidan under medlemmar.


Snart börjar jag skicka ut nyhetsbrev till er som anmält intresse, dessa går ut som mail. Vill du också få information om kommande händelser och förtur till evenemang och andra fördelaktiga erbjudanden mailar du ditt intresse till info@theoutdoorfour.se


Låt alltid hjärtat vara med i dina äventyr.


🍀Outdoor_Jocke🍀

516 views0 comments
Post: Blog2_Post
bottom of page