Jo, det berättar jag nedan... och God Jul min fina vän 🎄🧑🎄🎁
Jag mailade ut ett brev till de närmare 2000 personer som är med i The Outdoor Fours maillista, en lista där jag varannan vecka postar ett nyhetsbrev om friluftsliv. Denna veckas brev har fått otroligt mycket fin feedback och jag känner att jag faktiskt vill dela texten även med dig som inte prenumererar på mitt nyhetsbrev ännu.
Så den här veckans brev blir lite personligt, för att jag vill att du ska veta lite hur jag fungerar och hur jag tänker...🙏🏻💕 Jag blir så glad när jag vet att du läser detta och för att du vågar flytta dina egna gränser… Du skulle ju inte läsa om du inte var en nyfiken och spänd på vad livet har att ge...👌 För det jag vill berätta om gäller något som kan kännas motigt, jobbigt, läskigt och nästan omöjligt. Det jag kommer att berätta har givetvis lite med friluftsliv att göra, men än mer med livet själv. Den direkta friluftskopplingen är träning och uppbyggnad inför sommarens äventyr, muskelbyggnad, mental träning och smidighetsträning… och det jag pratar om i detta fall/mitt fall är KARATE!🥋🤩 Mest vill jag berätta om Karate för att det knyter ann till min egen PEP-text " , en text jag formulerade för många år sedan och efter vilkens innebörd jag lever varje dag. Texten jag formade lyder: "Jag ber om att få tillgång till min hela kreativa potential, att få växa mig starkare för varje dag som går. Låt mig få kasta mig ut för mina mentala stup" Varför vill jag då berätta om KARATE här? Jo för att visa för er att det går. En del av er i nyhetsbrevet är kanske inte helt erfarna av att vara själva i skog och mark, åtminstone inte själva på vandring med flera nätters övernattning. Vissa av er är förmodligen inte ens intresserade av att klara detta själva, men kanske har ni en längtan, en liten gnista av önskan, att våga göra något mer än i gör idag. Jag tror att alla människor vill utvecklas, detta tar aldrig slut under en livstid. Ett av de vanligaste hindren i utveckling är rädsla. För oss som håller på med äventyr handlar det ofta om rädsla för mörker, djur, farliga människor, eld, kyla, dåligt väder osv… Ja, vad som helst kan skapa oro kring det som är okänt. Det jag vill påvisa med mina berättelser och inlägg är att det går att utmana sig ändå, du kan flytta gränser. För att beskriva vad jag menar vill jag göra en liknelse. Jag och min dotter graderade till en ny färg på våra bälten i torsdags på vår Karateklubb. Både jag och min dotter var superspända inför denna gradering där vi måste visa olika formationer, slag och sparkar utförda på rätt sätt, inför domare som där och då bedömer och som sätter poäng. Greta, min dotter, som har ADHD med Autistiska drag, blev ledsen mitt i sin gradering för att hon kom av sig. För Greta tar känslor över lätt och hon bryter ihop. Nu gick hon till kanten av mattan, satte sig storgråtande och sa att hon inte kan, att hon är dålig, att hon inte vill. Tränaren sa där och då ett par riktigt kloka ord. ”Om du försöker igen och gör ditt bästa, har du gjort allt som är möjligt för att få ditt gula bälte och ditt diplom, men om du sitter vid sidan och inte försöker kan du inte få bältet eller diplom, du har ju inte försökt." Greta bet ihop, fortsatte med alla tekniker och… Hon fick sitt bälte.🙏🏻💕🥋 Min största stolthet i berättelsen ovan ligger i att hon utmanade rädslan att misslyckas, att hon inte gav upp för att det gick emot, hon kastade sig ut för sina mentala stup. Jag personligen är inte rädd i naturen eftersom jag studerat friluftsliv och lärt mig att utmana mina rädslor i den miljön. Karaten däremot är inget som jag behärskar, en sport jag började med för ett drygt år sedan vid en ålder av 52 år. Här är jag helt ny och utlämnad... men samma devis använder jag i karaten, att utmana mig själv. Jag utför karate med personer i 20 års åldern, vi kör efter samma förutsättningar. Här måsta jag ta steget, kasta mig ut för mina mentala stup och pusha mig lite extra… Hur det gick med min gradering?? Med hjälp av mina nyvunna karatevänner som pressade och hjälpte mig lyckades också jag ta ett nytt bälte... och nog är jag är allt lite mallig för det.🤩
NÄR DET KOMMER TILL MITT FRILUFTSLIV finns också gränser för mig att ta mig förbi men här har jag ju er.., och desutom inte lika lite kunskap som i karaten... Så oavsett om äventyret eller vandringen är lång, kort, avancerad eller enkel, sätter du dina egna gränser och mål, det är det som är så härligt. Jag hoppas och önskar att du låter dig inspireras av andra i grupperna och i The Outdoor Four-gänget och att du ser med glädje fram mot att inspirera ytterligare fler personer. 💪
🧐🤩 Tänk på att det du berättar i våra grupper bara behöver vara 10% mer utmanande för personen som läser det än vad den personen kan idag. Genom att du kan lite mer blir du en person att se upp till och utmanas av. Det du lär ut vill vederbörande kunna klara av och i sin tur lära ut. Ofta om det är för stor skillnad mellan dom som utövar (Bestiger Mount Everest vs Vandrar runt sjön hemma 3 km) så blir glappet för stort och därmed ointressant. Eftersom vi är så många med så olika nivå på vårt kunnande inom friluftsliv är vikten av att dela olika typer och svårighetsgrad på äventyren av största vikt. Detta skapar dynamiska grupper där ALLA kan lära ALLA något. 🧑🚀👩⚖️👳🏼♂️🧕🏻🧔🏽♀️👩🚒🧑🔬👨💼👩💼👨💻👨🏭🧑🎤💂🏽🧑🏾🍳
Jag älskar denna typ av gesäll-kunskap. Jag själv följer ett par personer med extra stort intresse för jag anser att de är lite modigare, lite kunnigare än mig.😎
Så fortsätt att inspirera andra🙏🏻👌
TACK FÖR ATT DU ÄR MED HÄR! 💕🍀
🧑🎄🎄🎁GOD JUL🎁🎄🧑🎄
Vill du berätta något är jag så intresserad av att höra vad du har att säga... Maila och jag svarar...
info@theoutdoorfour.se Hoppas du får med dig något av det du läst... 💕Låt alltid hjärtat vara med i dina äventyr💕 Stor kram och ha det fint! Joakim Gellner 🍀Outdoor_Jocke🍀